77
Nu börjar nedräkningen på riktigt! Nu var det sista gången jag träffade micaela och jennifer. Om 77 dagar ses vi igen. Jag hatar avsked. Men ju mer kommer jag sakna dom och inser att det är värt att vänta dessa 77 dagar.
Till veckan ska jag på en lägenhetsvisning, dock är den i behov av renovering. Vi ser om den faller mig i smaken. Jag inväntar bara att klockan ska slå halv tio så får jag den här natten bortgjord.
Ibland räcker det inte till med att rycka på axlarna och inte försöka ta åt sig, men just nu orkar jag inte. Jag är less på att öffra mig hela tiden, men inget får utav det. Det är i sådana lägen jag tycker du förtjänar vilken situation du sitter i, och börjar tvivla om jag gett mig in i rätt saker. Jag är bara så less på att aldrig känna att det jag gör inte duger till nått.
Och dig orkar jag inte prata eller tänka på. Jag hoppas du bevisar ngn sorts förhoppning vi haft på dig. Men klart.. man ska aldrig hoppats för mycket. Ahja korten på bordet i sommar, och jag tror att allt kommer bli bra.
Kommentarer
Trackback
