77
Nu börjar nedräkningen på riktigt! Nu var det sista gången jag träffade micaela och jennifer. Om 77 dagar ses vi igen. Jag hatar avsked. Men ju mer kommer jag sakna dom och inser att det är värt att vänta dessa 77 dagar.
Till veckan ska jag på en lägenhetsvisning, dock är den i behov av renovering. Vi ser om den faller mig i smaken. Jag inväntar bara att klockan ska slå halv tio så får jag den här natten bortgjord.
Ibland räcker det inte till med att rycka på axlarna och inte försöka ta åt sig, men just nu orkar jag inte. Jag är less på att öffra mig hela tiden, men inget får utav det. Det är i sådana lägen jag tycker du förtjänar vilken situation du sitter i, och börjar tvivla om jag gett mig in i rätt saker. Jag är bara så less på att aldrig känna att det jag gör inte duger till nått.
Och dig orkar jag inte prata eller tänka på. Jag hoppas du bevisar ngn sorts förhoppning vi haft på dig. Men klart.. man ska aldrig hoppats för mycket. Ahja korten på bordet i sommar, och jag tror att allt kommer bli bra.
5 juli
Igår låg jag i soffan och hade inte tanke att göra något alls. Så blev inte fallet. Jag drogs med till fotbollsplan med Magnus, isak och tommy. Jag trodde jag skulle vara den som fick stå med rumpan i vädret och invänta ett skott i rumpan. Fallet blev inte som tänkt här heller. Jag klarade mig!
När jag väl kom hem skrek jag av överskottsenergi. Jag prövade allt!!!! Låg i sängen tittade på ett avsnitt desperate housewives. Vart inte trött. Såg ett till. Vart inte trött. Tog av mig headsetet och låg i sängen och blundade. Räknade får. Till sist, hoppade jag i duschen, skrubbad hela kroppen, rakade vartenda fjun, ansiktmask och hårinpackning. You name it. Sen tog jag en cigg på balkongen, det jag inte hade räknat med när jag satt där i min lilla egna värld med ansiktmask kladdigt runt hela facet är att plötsligt öppnas grannbalkongen och grannen kommer ut.
Dessutom för att inte glömma, hon var nyinflyttad. "Hej?" ...........
En annan rolig sak jag upptäckte igår var glidtekniken i duschen. Tro mig det är lika kul fortfarande. Alla som gick på obbolaskolan vet vad jag pratar om när jag nämnar att glida på rumpan mellan duschen. Kände för att vara lite nostalisk igår så sprutade ´hela golvet med tvål och gled runt omkring på rumpan tills jag lesnade. Hade dock inte räknat med att dra en fet vurpa på golvet när det var så fruktansvärt halt. Testa aldrig hemma!!!
Nu ska jag hoppa i duschen, göra mig fin för kvinnligt sällskap. Ikväll säger jag hejdå till micaela och jennifer. Om två månader ser jag dom igen i ett annat land.
83 dagar
Jag skyller inte på tiden, för all tid i världen har jag haft i mina händer. Men det har inte funnits ork, lust eller välmående för att i överhuvudtaget sätta sig ner och bearbeta det här. Det sliter på mig............................. Jag har fått väldigt tråkiga nyheter som jag inte vet och kommer aldrig riktigt kunna greppa. Det här är något jag aldrig trodde skulle hända just oss. Vår lilla familj. Det som bryter ner mig är att se dig kämpa från botten i flera år, men inte till någon nytta. Lika snabbt dras du tillbaka med ett nytt besked.
Jag orkar inte, kan inte bara min mamma få vara frisk? Om det svider att säga att 2010 har varit värdelöst vet jag inte. Trots detta mörker har jag något att se fram emot. Jag vet att jag inte kommer bli besviken. Två av de finaste kommer göra min sommar oförglömlig. Jag längtar som ett djur, och när jag väl checkar in lämnar jag allt på umeå flygplats.
