27 oktober

Nyss vaknat ligger i sängen hos mamma och pappa, har tagit in pappas dator så ligger nu och jäser och känner att jag inte orkar göra något alls idag. Besök hos föräldrarna är en bekvämlighet, och desto latare blir jag.

Jag vart rätt föråvånad igår när jag verkligen behövde skriva av mig, men hittade inte inloggningsrutan men efter mina bravader igår vågade jag inte på mig ett försök till att fråga någon annan om dom visste var den var eller om jag bara hade allmänt dålig syn. Var jag liksom inne på rätt sida? Men, tydligen updaterade bloggsidan så i all min förrvirrning var det inte jag som hade strulat till det hela. Tacka fan för det.

Igår hände en sak som jag verkligen inte behövde, som fick mig att ta en funderare om jag skulle börja med att desamma att spara till en ny bil. Igår for jag och pia till stan hon i sin bil och jag i min, glad att vi inte tog samma annars hade det inte vart så himmla kul. Vi parkerar på åhlenstaket där det är packat med bilar och rätt trångt. Vi var iväg 2-3 timmar på stan och efter det säger vi hejdå och jag traskar vidare till bilen. Tar en cigg innan jag ska hoppa in i bilen, vrider om nyckeln och backar ut kör fram några meter och plötsligt dör bilen?!
Jag står ivägen för minst tre bilar, så jag tänkte om nu ägaren kommer till dessa bilar gömmer jag antingen mig eller så springer jag. Som på en beställning när jag står där och ivert försöker få igång bilen kommer en pappa och hans son, som inte bär ett fult ansikte om jag säger så. Dom kollar förståss konstigt på mig, som om jag var en idiot som valt att parkera just framför dom. Ja för vem fan gör det liksom?
Jag klev ut i bilen och förklarade som det var att min bil stannat och inte vill starta, så antingen fick dom hjälpa mig att flytta på bilen eller hoppa in i deras bil och stanna där, eller jag ett annat altenativ fanns ju att dom skulle köra över mogge. Pappan ber mig att hoppa in i bilen så jag kan styra medans PAPPAN SONEN OCH EN ANNAN KILLE puttar bilen så jag står på en parkeringsruta. Under den här studen visste jag inte riktigt vars jag skulle ha mitt ansikte, inte rakt fram iallafall där tre killar puttar min bil? Ahja, så där stog jag... och sonen kommer och frågar om jag inte behöver hjälp. Generad och obekväm som jag var sa jag nej, för att jag trodde att bilen skulle snart starta. Magnus ringer, mamma ringer men dom kan ju liksom inte göra något. Så jag sitter i en kall bil i en halvtimme tills brorsan kan komma och hjälpa mig.....

Det tog ju förståss inte lång tid innan han fick den att gå. Och jag tror efter den här vistelsen att jag nu kommer börja spara till en ny bil som funkar hela tiden, och inte bara ibland. NU ska jag gå ner och käka frulle sen ska jag invänta madre så jag kan ta audin, för ingen rekommenderar mig till att ta mogge efter gårdagens vistelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0